10 myter om kemikalier – vilka har du gått på?

Struntar du i att skölja frukten för att lite skit rensar magen, eller är du livrädd för hur E-nummer och plastleksaker kan påverka dina ungar? KIT låter toxikologen Mattias Öberg slå hål på tio myter om kemikalier.

Kemikalier sticker i ögonen på många (no pun intended). Andra antar ståndpunkten att rädslan är löjlig, eftersom ”allt är kemikalier”. För att inte fastna i en diskussion om ordets definition kan vi konstatera att den varierar, och att den här texten lutar sig på hur SAOBNE och Svenska kemistsamfundets nomenklaturutskott ser på saken. De skiljer sig en aning, men i princip används ”kemikalie” i bemärkelsen ett ämne – grundämne eller förening– som är kemiskt framställt eller utvunnet ur något, och används industriellt eller kommersiellt. Alltså vad som på engelska ibland kallas man-made chemicals, till skillnad från naturliga.Följden av detta blir till exempel att vatten inte är en kemikalie, men väl en kemisk förening som består av kemiska ämnen.

Att ett ämne är framställt av människor betyder att det är farligt är en av de vanligaste myterna som toxikologen Mattias Öberg på Karolinska institutet stöter på:

1

”Naturliga ämnen är ofarliga och kemikalier är skadliga”

– Det korta svaret är nej. Några av de giftigaste ämnena vi känner till förekommer i naturlig form. Cyanid är ett av de starkaste gifterna, det är jättefarligt – men finns i vissa växter, och små halter bildas även i våra kroppar. De giftiga metallerna kadmium, arsenik och bly är naturliga grundämnen som finns i jordskorpan.

– Vad som är farligt eller inte har med dosen att göra. Vitamin A, till exempel, behöver vi få i oss via kosten, men i högre dos kan det ge fosterskador, så det är jätteviktigt att inte ta mediciner med vitamin A när man är gravid. Till och med vatten kan vara farligt. Om man dricker uppåt sex sju liter kan man slå ut saltbalansen i kroppen.

2

”Det är inte så noga med att skölja sin frukt. Lite skit rensar magen!”

– Man sköljer frukt för att bli av med bakterier, till exempel från avföring som ibland används som gödning. Av det kan man åka på magsjuka, så ja – om man har otur rensar lite skit faktiskt magen!

– När det gäller rester av bekämpningsmedel är det inget du lätt sköljer bort, eftersom många bekämpningsmedel antingen sitter fast i skalet eller i fruktköttet. När Livsmedelsverket för ett par år sedan gjorde 130 stickprovskontroller på vindruvor hittade de bekämpningsmedel i 90 procent av proven, men i inget fall överskred de gränsvärdet.

– Vill du undvika bekämpningsmedelsrester kan du undvika importerade frukter och grönsaker, där hittar man oftast högre halter. Svenskproducerade livsmedel ligger i stort sett alltid under gränsvärdena. Ekologiska livsmedel innehåller i stort sett inga syntetiskt framställda bekämpningsmedel alls.

Druvor bör tvättas fem gånger och sedan slängas, eller hur var det? 

ÖKAR KEMIKALIERNA?

Både antalet kemikalier och användningen ökar. Idag finns ca 100 000 kemikalier på marknaden. Flera kända miljögifter har förbjudits och halterna av dessa har tydligt minskat i människor och miljö under de senaste decennierna. Det gäller till exempel PCB, DDT, bromerade flamskyddsmedel, ftalater, bly och kvicksilver. Källa: Mattias Öberg, Karolinska Institutet

3

”Ekologisk mat är nyttigare eftersom grödorna inte är utsatta för kemiska bekämpningsmedel”

– När man har tittat på näringsvärden ser man ingen skillnad. När det gäller kemikalier har jag inte sett data som visar att folk som äter konventionellt odlade frukter skulle ha drabbats av sjukdom.

– Däremot tycker jag att det finns andra problem när det gäller bekämpningsmedel, som arbetsmiljön och närmiljön där grödorna odlas. Vi har sett att barn till mammor som arbetar på bananplantager i Centralamerika har en ökad exponering av bekämpningsmedel. Samma sak för kvinnor som bor nära plantager som ofta sprayas med flygplan. Så det kan finnas flera skäl att välja ekologiskt.

– Men man ska inte tro att ekologisk mat produceras helt utan kemiska bekämpningsmedel. Om man pratar om syntetiska bekämpningsmedel stämmer det, men det finns ämnen som man får använda, till exempel såpa och svavel.

4

”Alla plastleksaker är dåliga för barn, eftersom de släpper ifrån sig farliga kemikalier”

– Nej. Det är skillnad på plast och plast, och vissa är bättre än andra. Det finns kemikalier i plast som kan sippra ut från plasten, till exempel ftalater, som används som mjukgörare i vissa mjuka plastsaker. Men EU har väldigt hård lagstiftning för leksaker. Sedan 2013 finns regler för kemikalier och flera plastkemikalier förbjöds från just leksaker. Så i leksaker tillverkade efter 2013 ska de välkända farliga kemikalierna inte längre finnas. Se till att leksakerna är CE-märkta. Köper du något billigt utan märkning från Kina finns en risk att du får med plast som är förbjuden i EU.

– Anledningen till att vi vill få bort ämnena är inte att vi ser tydliga skador hos barn, utan vi vet att kemikalierna har egenskaper som är oönskade, som att de kan skada könsorganens utveckling vid högre exponering. Det är ändå rimligt att ta bort onödig exponering.

5

”E-nummer betyder att man tillsatt någon farlig kemikalie i maten”

– Så är det inte. Ett E-nummer säger bara att ämnet är godkänt som livsmedelstillsats. Väldigt många tillsatser är helt ofarliga ämnen, som Vitamin C. Att ämnet är godkänt betyder att man har gått igenom hur det kommer att användas i maten, vilket intag som är acceptabelt. Som med alla ämnen beror skadligheten på dosen.

6

”Om man bara håller sig under gränsvärdet för ett ämne är det helt ofarligt”

– Gränsvärden är verktyg som myndigheter har för att kunna fatta beslut, till exempel om att stoppa ett parti vindruvor från försäljning om det innehåller för höga halter av bekämpningsmedel. Om ett ämne ligger under gränsvärdet betyder det att nivån är acceptabel utifrån vad vi vet idag, att du ska kunna exponeras hela livet utan att få en märkbar hälsoeffekt. Det är inte samma sak som att säga att det är ofarligt. 

– Gränsvärden förändras över tid. Vi vet till exempel att bly kan påverka hjärnans utveckling om man exponeras under fosterstadiet. När vi hade blyad bensin på 1970-talet låg halten bly i barn tio gånger högre än idag – då trodde myndigheterna att det var ofarligt. Sedan dess har vi lärt oss mycket mer om hjärnans utveckling. Därför är det viktigt att plocka bort ämnen som vi ser har farliga egenskaper även om exponeringen är låg.

7

”Solkräm och våtservetter är farligt för barn eftersom de innehåller kemikalier”

– Kemikalier är inget som går att undvika och man kan inte heller säga det är generellt farligt. Ämnena i solkrämer är kontrollerade och godkända. Däremot bör man undvika onödig eller överdriven användning, i första hand för att både solkräm och våtservetter kan innehålla parfymer och konserveringsmedel som kan ge hudirritation och allergier.

8

”Allergier är vanligare idag, på grund av alla kemikalier”

– Många allergirelaterade problem har ökat under de senaste decennierna, vilket tyder på att orsaken är miljöfaktorer. Men vi vet inte varför allergierna har ökat.

– Tittar jag på den samlade forskningen går det inte att säga att kemikalier i bemärkelsen tillverkade ämnen ökar risken för allergier, även om det finns studier som visar på samband mellan vissa kemikalier och utvecklingen av astma och allergi. Kanske står kemikalier för en liten del av förklaringen.

9

”Alla kemikalier som säljs inom EU är testade och säkra”

– Alla kemikalier ska vara registrerade. Det betyder att företagen måste beskriva vilket ämne det är och grundläggande kemiska och fysikaliska egenskaper. Hur mycket ämnet sedan måste testas beror på vilken volym det ska användas i. För enstaka ton krävs nästan inga tester alls. Det är lite udda egentligen, och betyder att många ämnen smiter under radarn. Ett annat problem med dagens EU-system är att vi är dåliga på att hantera blandningar och har lite kunskap om hur exponering tidigt i livet kan påverka hälsan under hela livet.

10

”Cocktaileffekten gör kombinationer av ämnen oförutsägbart farliga och vi vet nästan inget om den”

– Det finns exempel på överraskande samverkan, där ett ämne får något annat att byta egenskap, men då handlar det ofta om höga doser. Till exempel kan ett ämne i hög dos blockera nedbrytningen av ett annat, som då stiger i koncentration. Det är välkänt att ämnen med liknande mekanismer kan addera sin effekt. Därför behöver vi bedöma hela gruppen av liknande ämnen. Det görs idag, till exempel när man bedömer dioxiner, som är en hel familj av ämnen som går att bunta ihop vid riskbedömning. När det gäller bekämpningsmedel tittar man både på det aktiva ämnet och hela produkten.

– Däremot saknas det bra strategier i dagens lagstiftning om ämnen kommer från olika typer av användning. Ingen har ansvar för den totala exponeringen. Säg att vi har ett antal kemikalier från olika typer av produkter. Var och en för sig är ofarliga, men totalt sett blir det för mycket, men de regleras i olika lagstiftningar och ingen har överblick på helheten. Vi skulle behöva en typ av lag som reglerar grupper av ämnen och kopplar samman olika typer av exponering, i stället för som idag, då varje enskilt ämne och användningsområde regleras separat.